Akut stressreaktion efter trauma - symtom och stöd

När en olycka, ett hot eller ett plötsligt dödsfall skakar om tillvaron kan kroppen reagera innan tankarna hinner ikapp. En akut stressreaktion är en omedelbar reaktion på ett trauma och kan ge allt från hjärtklappning och skakningar till förvirring eller känslan av att stå bredvid sig själv. Här får du en tydlig bild av vad som händer, vad som kan hjälpa under de första dygnen och när det är dags att söka vård.

Vad händer i kroppen efter en traumatisk händelse?

Vid ett trauma slår hjärnans alarmsystem på. Stresshormoner som adrenalin gör pulsen snabbare, musklerna spänns och uppmärksamheten riktas mot det som verkar farligt. Jag brukar beskriva det som att kroppen tillfälligt prioriterar överlevnad framför eftertanke, matsmältning och socialt lugn.

Vanliga kroppsliga tecken är hjärtklappning, snabb andning, svettningar, illamående och skakningar. En del blir rastlösa och får svårt att sitta still. Andra blir helt stilla, tysta eller känner sig avskärmade från omgivningen. Båda reaktionerna kan vara normala svar på en extrem belastning.

Kamp, flykt eller frysning

Stressystemet kan leda till en stark impuls att agera, fly eller försvara sig. Ibland uppstår i stället en så kallad frysreaktion, där personen inte kan tänka klart eller röra sig som vanligt. Det är inte ett tecken på svaghet och betyder inte att personen har valt att reagera fel.

Efteråt kan hjärnan fortsätta leta efter fara. Då blir man lättskrämd, får svårt att sova eller återupplever delar av händelsen som bilder, ljud eller kroppsliga sensationer. Reaktionen säger inget om personens mod. Den visar att nervsystemet fortfarande försöker förstå vad som hände och avgöra om faran är över.

Så kan en akut stressreaktion märkas

Symtombilden varierar mycket. Vissa pratar snabbt och försöker kontrollera allt, medan andra knappt får fram ord. Det går därför inte att bedöma hur påverkad någon är enbart genom att se om personen gråter eller verkar upprörd.

• Tankar och minne kan påverkas av förvirring, koncentrationssvårigheter, minnesluckor eller en känsla av att tiden står still.
• Känslor kan skifta mellan panik, ilska, sorg, skuld, tomhet och stark rädsla.
• Kroppen kan reagera med spändhet, yrsel, andnöd, huvudvärk, magbesvär eller sömnproblem.
• Verklighetskänslan kan förändras. Personen kan uppleva omgivningen som overklig eller känna sig avskild från sin egen kropp. Det kallas dissociation, vilket betyder att medvetandet tillfälligt kopplar bort delar av upplevelsen.
• Beteendet kan bli ovanligt rastlöst, tillbakadraget, impulsivt eller passivt.

Det är också vanligt att reaktionen kommer i vågor. En person kan verka samlad direkt efter händelsen och börja skaka eller gråta först flera timmar senare. Jag tycker att det är viktigt att säga detta högt, eftersom många annars tror att de borde ha reagerat på ett annat sätt.

Det som ofta misstolkas

Förvirring och avskärmning betyder inte automatiskt psykos, och panik betyder inte att personen håller på att förlora förståndet. Samtidigt ska uttalad desorientering, hallucinationer eller oförmåga att ta hand om sig själv alltid tas på allvar och bedömas av vården.

Även barn och ungdomar kan reagera utan att kunna berätta vad de känner. De kan bli klängiga, arga, tysta, få ont i magen eller börja kissa på sig igen. För barn är förändringar i sömn, lek, skolgång och trygghet ofta viktigare ledtrådar än ett tydligt samtal om traumat.

Det som hjälper under de första timmarna och dygnen

Den första uppgiften är inte att få personen att analysera händelsen. Börja med fysisk säkerhet, lugn kontakt och enkla behov. Flytta personen från fara, erbjud vatten och något lätt att äta och hjälp till med en trygg plats där det går att vila.

1. Skapa orientering. Säg lugnt vad som händer just nu, var ni befinner er och att faran är över om det verkligen är så.
2. Håll kontakten enkel. Korta meningar och en sak i taget fungerar bättre än många frågor.
3. Hjälp kroppen att varva ner. Be personen känna fötterna mot golvet och andas långsamt, gärna med något längre utandning än inandning.
4. Fråga vad som behövs praktiskt. Det kan vara att ringa en närstående, ordna skjuts, hämta mediciner eller ta hand om barn.
5. Låt personen välja tempo. Lyssna om hen vill berätta, men pressa inte fram detaljer.

Jag brukar avråda från att direkt försöka få fram en fullständig berättelse om traumat. Att få tala kan vara hjälpsamt, men påträngande frågor och tvingad genomgång kan öka stressen. Närvaro, respekt och konkret hjälp gör ofta större skillnad i det akuta skedet.

Undvik också alkohol, narkotika och stora mängder lugnande läkemedel utan medicinsk ordination. Det kan kännas som en snabb lösning, men påverkar sömn, minne och känsloreglering och kan göra återhämtningen svårare.

När behöver man kontakta vården?

En kortvarig reaktion efter en svår händelse behöver inte betyda att man har utvecklat en psykisk sjukdom. Men vårdkontakt är klokt när symtomen är intensiva, kvarstår eller tydligt stör vardagen. Börja med vårdcentralen eller ring 1177 för rådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig.

Sök hjälp särskilt om personen inte kan sova alls, får återkommande panik, undviker allt som påminner om händelsen eller inte klarar arbete, studier, föräldraskap eller grundläggande egenvård. Detsamma gäller om besvären först verkar minska men sedan ökar igen.

Vid tankar på självmord, självskada, allvarlig förvirring, ett pågående hot eller om personen inte är säker ska du ringa 112. Lämna inte personen ensam medan ni väntar på hjälp. Vid mindre akuta men oroande symtom kan 1177 vägleda till vårdcentral, psykiatrisk akutmottagning eller annan lämplig vård.

Läs också: Barn som sörjer - Så stöttar du bäst i varje ålder

Vad kan vården erbjuda?

Vården börjar vanligtvis med att bedöma säkerhet, symtom, sömn, tidigare psykisk ohälsa och hur vardagen fungerar. I lindrigare fall kan det räcka med information, uppföljning och stöd från närstående. Vid mer uttalade besvär kan traumafokuserad psykoterapi eller annan psykologisk behandling bli aktuell.

Läkemedel är inte alltid förstahandsvalet vid en kortvarig krisreaktion. Behandlingen behöver anpassas efter symtom, varaktighet och annan sjukdom. Det viktiga är att inte vänta för länge om personen blir sämre eller tappar sin förmåga att fungera.

Skillnaden mellan krisreaktion, akut stress och PTSD

Orden används ibland som om de betydde samma sak, men de beskriver inte riktigt samma sak. En krisreaktion är ett brett begrepp för hur människor kan påverkas av en omvälvande livshändelse. En akut stressreaktion syftar oftare på en stark och tidig reaktion efter ett trauma, ibland med tydlig förvirring eller förändrad verklighetsuppfattning.

Tidsgränserna kan beskrivas lite olika beroende på diagnostiskt system och vårdsammanhang. Som tumregel bör kvarstående återupplevelser, undvikande, stark vaksamhet eller sömnproblem följas upp, särskilt om de fortsätter i flera veckor eller längre än en månad.

Det går inte heller att förutsäga utvecklingen enbart utifrån hur dramatisk händelsen verkar för andra. Tidigare trauman, brist på stöd, pågående hot, sömnbrist och andra belastningar påverkar hur nervsystemet återhämtar sig. Därför förtjänar även en reaktion som omgivningen tycker verkar ”överdriven” att tas på allvar.

En enkel plan för tiden efter traumat

Skriv gärna ner tre saker under det första dygnet. Vad som skapar trygghet, vem som kan ge praktiskt stöd och vilka symtom som ska följas upp. En sådan liten plan minskar behovet av att fatta många beslut när koncentrationen är dålig.

• Bestäm en person som kan ringa eller titta till dig.
• Försök få regelbundna måltider, vätska och vila även om sömnen är hackig.
• Undvik stora beslut och alkohol tills kroppen har lugnat sig.
• Sök vård om symtomen förvärras eller hindrar vardagen.

Det finns ingen exakt tidsplan som alla måste följa. Min viktigaste tumregel är att ta reaktionen på allvar utan att tolka varje stark känsla som ett tecken på att något är permanent fel. Med trygghet, rätt stöd och vid behov professionell behandling kan nervsystemet ofta hitta tillbaka till ett lugnare läge.