Schizoaffektivt syndrom - symtom, diagnos och behandling

När någon både hör röster, blir övertygad om sådant andra inte uppfattar och samtidigt går igenom perioder av mani eller depression blir situationen ofta svår att förstå, både för personen själv och för närstående. Schizoaffektiv sjukdom innebär en kombination av psykotiska symtom och tydliga förstämningsperioder, men förloppet varierar mycket. Här går jag igenom tecken, skillnaden mot schizofreni och bipolär sjukdom, hur diagnosen ställs, vilka behandlingar som används och när det är viktigt att söka akut hjälp.

Vad innebär schizoaffektivt syndrom?

Schizoaffektivt syndrom är ett psykiatriskt tillstånd där symtom från psykosspektrumet förekommer tillsammans med tydliga perioder av mani, depression eller båda. Psykos betyder att verklighetsuppfattningen förändras. Det kan till exempel handla om hallucinationer, vanföreställningar eller tankar och tal som blir svåra att hålla ihop.

Den affektiva delen handlar om stämningsläget. Under en manisk period kan personen sova mycket mindre, prata snabbt, känna sig ovanligt energisk eller fatta riskfyllda beslut. Under en depressiv period kan samma person i stället bli djupt nedstämd, orkeslös och få svårt att se någon framtid.

Det som ofta skapar förvirring är att psykossymtom också kan finnas när mani eller depression inte pågår. Diagnosen avgörs därför inte av ett enskilt symtom eller ett enda läkarbesök. Vården behöver förstå hur symtomen har utvecklats över tid, hur vardagen påverkas och om exempelvis droger, sömnbrist, läkemedel eller kroppslig sjukdom kan ha bidragit.

Vanliga psykotiska symtom

• Hallucinationer, ofta att höra röster som andra inte hör.
• Vanföreställningar, till exempel en stark övertygelse om att vara övervakad eller förföljd.
• Tankestörningar, där tankarna hoppar, blir svåra att följa eller känns påverkade utifrån.
• Minskad initiativförmåga och svårigheter att sköta mat, hygien, arbete eller studier.

Det är viktigt att inte reducera personen till sina symtom. Jag tycker att det mest hjälpsamma perspektivet är att se tillståndet som något som påverkar upplevelser, energi, tänkande och relationer, men inte som hela personens identitet.

Så skiljer det sig från schizofreni och bipolär sjukdom

Gränserna mellan olika psykossjukdomar kan vara svåra att se, särskilt i början. Därför kan diagnosen förändras när vården får en tydligare bild av symtomens varaktighet och mönster. Det betyder inte att den första bedömningen var slarvig, utan att psykiatrisk diagnostik ofta kräver uppföljning över tid.

Tabellen förenklar verkligheten, men den visar varför det inte räcker att fråga om någon har hört röster eller varit deprimerad. Man behöver också veta när symtomen uppstod i förhållande till varandra. En person kan exempelvis ha en depressiv period som följs av mani, samtidigt som misstänksamhet och röster fortsätter även när stämningsläget har stabiliserats.

Jag skulle också vara försiktig med att dra slutsatser utifrån enstaka händelser. Intensiv stress, flera nätter utan sömn, cannabis och andra droger kan utlösa eller förvärra psykotiska symtom utan att det automatiskt betyder att personen har en varaktig psykossjukdom.

Hur diagnosen ställs och vad vården undersöker

En psykiatrisk utredning börjar vanligtvis med ett samtal om aktuella symtom, tidigare episoder, sömn, mediciner, alkohol och droger. Vårdpersonalen kan också vilja prata med en närstående, eftersom personen själv inte alltid minns eller känner igen förändringar i beteendet.

Utredningen försöker svara på tre praktiska frågor. Finns det en psykos? Har personen haft tydliga perioder av mani eller depression? Och kan symtomen bättre förklaras av en kroppslig sjukdom, substanspåverkan eller ett annat psykiatriskt tillstånd?

Information som kan göra bedömningen lättare

• Skriv ned när sömn, energi och humör började förändras.
• Notera nya vanföreställningar, röster eller tydlig misstänksamhet.
• Ta med en lista över läkemedel, kosttillskott, alkohol och andra substanser.
• Beskriv konkreta förändringar i arbete, studier, ekonomi, hygien och relationer.
• Be en närstående följa med om det känns tryggt och möjligt.

Det finns inget enkelt blodprov som ensamt bekräftar diagnosen. Läkaren kan ändå beställa kroppsliga undersökningar för att utesluta andra orsaker och för att få ett utgångsvärde inför behandling. En diagnos ska ställas av psykiatrin, inte genom att jämföra sig med en lista på internet.

Vilken behandling kan hjälpa?

Behandlingen behöver följa det symtommönster som faktiskt finns. Antipsykotiska läkemedel används ofta för att minska hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar. Om mani eller återkommande depression är tydlig kan psykiatrin även överväga stämningsstabiliserande läkemedel eller annan behandling.

Läkemedel kan ge god effekt, men rätt preparat och dos behöver ibland provas fram. Trötthet, rastlöshet, viktförändring och påverkan på blodsocker eller blodfetter är exempel på sådant som kan behöva följas upp. Sluta inte tvärt med ordinerad medicin, eftersom dosändringar bör planeras tillsammans med läkare.

Behandling handlar om mer än medicin

Socialstyrelsens riktlinjer för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd lyfter fram behovet av samordnade insatser. I praktiken kan det innebära psykopedagogik, samtalsbehandling, familjestöd, hjälp att återgå till arbete eller studier och stöd med boende eller ekonomi.

• Psykologiskt stöd kan hjälpa personen att förstå varningssignaler och hantera oro efter en psykos.
• Familjeintervention kan minska konflikter och göra det lättare för närstående att ge rätt stöd.
• Återhämtningsinriktad rehabilitering kan bygga upp vardagsrutiner, social kontakt och arbetsförmåga stegvis.
• Somatisk uppföljning behövs eftersom psykossjukdom och vissa läkemedel kan påverka fysisk hälsa.

Min tydliga uppfattning är att sömn och regelbundenhet ofta underskattas. De ersätter inte behandling, men fasta tider, mindre stress, måttlig fysisk aktivitet och en plan för tidiga symtom kan göra det lättare att upptäcka en försämring innan den blir akut.

Vad kan man göra vid tidiga varningssignaler?

Återfall kommer inte alltid plötsligt. För vissa börjar det med några nätter av dålig sömn, ovanligt hög energi eller en känsla av att omgivningen skickar dolda budskap. För andra märks först isolering, försämrad hygien eller missade läkemedelsdoser.

Läs också: Cannabisutlöst psykos - Symtom, vård och vad du bör veta

En enkel plan för försämring

1. Bestäm i förväg vilka tecken som brukar komma först.
2. Skriv ned vem personen ska kontakta, exempelvis öppenvårdsmottagning eller en närstående.
3. Kontakta psykiatrin tidigt och berätta konkret vad som har förändrats.
4. Prioritera sömn, lugn miljö och regelbundna måltider.
5. Undvik cannabis, andra droger och stora mängder alkohol.

När någon har en vanföreställning hjälper det sällan att försöka vinna en diskussion. Säg hellre att du märker att upplevelsen är skrämmande och att du vill hjälpa personen att få kontakt med vården. Bekräfta känslan utan att bekräfta själva vanföreställningen.

Om röster uppmanar till farliga handlingar, om personen har självmordstankar eller om det finns risk att någon skadas ska man söka akut hjälp. 1177 rekommenderar psykiatrisk akutmottagning eller vanlig akutmottagning vid allvarliga symtom, och 112 vid omedelbar fara. Lämna inte personen ensam om situationen är akut.

En stabil vardag börjar med rätt stöd i rätt tid

Ett schizoaffektivt syndrom kan vara allvarligt, men diagnosen innebär inte att livet måste stanna upp. Många får bättre kontroll över psykotiska symtom och stämningssvängningar med en behandling som följs upp och justeras över tid.

Det som brukar göra störst skillnad är tidig kontakt med psykiatrin, en tydlig återfallsplan och stöd som omfattar hela vardagen. Om du känner igen dig själv eller någon närstående behöver du inte avgöra diagnosen på egen hand. Börja med vårdcentralen, psykiatrin eller 1177, och sök akut hjälp när säkerheten inte går att garantera.