När mat, vikt eller träning börjar ta allt större plats i tankarna kan det vara svårt att avgöra vad som är ett vanligt hälsotänkande och vad som är tecken på anorexi. Jag går igenom de viktigaste psykiska, fysiska och beteendemässiga signalerna, varför kroppsvikt inte räcker för att bedöma allvaret och när det är dags att söka vård i Sverige.
Anorexi kan börja i det tysta men behöver tas på allvar tidigt
- Förändrat ätande, matregler och undvikande av måltider är vanliga tidiga signaler.
- Överdriven rädsla för viktuppgång och en förvrängd kroppsbild kan driva beteendet.
- Frusenhet, yrsel, trötthet och utebliven mens kan visa att kroppen påverkas.
- Alla kroppar ser inte underviktiga ut vid en allvarlig ätstörning.
- Sök hjälp tidigt via vårdcentral, elevhälsa, ungdomsmottagning eller 1177.
Vilka tecken på anorexi kan märkas först
Anorexi, eller anorexia nervosa, handlar inte bara om att väga lite. Det är en ätstörning där begränsningar av mat, rädsla för viktuppgång och en förändrad kroppsuppfattning börjar styra vardagen. Det jag tycker är viktigast att upptäcka är förändringen från tidigare beteende, inte om personen passar in i en viss bild av sjukdomen.
Förändringar i ätandet
En person kan börja hoppa över måltider, äta mycket mindre portioner eller plötsligt undvika fett, kolhydrater eller andra livsmedel. Måltider kan ta lång tid, maten kan delas i mycket små bitar och personen kan hitta ursäkter för att slippa äta tillsammans med andra.
- äter ensam eller säger att hen redan har ätit
- undviker restauranger, fika och spontana måltider
- läser innehållsförteckningar och planerar mat på ett alltmer tvångsmässigt sätt
- blir starkt orolig eller irriterad när matplanen förändras
- använder överdriven träning, kräkningar eller läkemedel för att påverka vikt och kropp
Tankar och beteenden som kan avslöja problemet
Det kan märkas att samtal ständigt återkommer till vikt, kalorier, kropp eller träning. En person kan väga sig ofta, bära stora kläder för att dölja kroppen eller samtidigt säga att hen känner sig tjock trots tydlig viktnedgång.
Jag brukar också vara uppmärksam på social tillbakadragenhet och kontrollbehov. Någon som tidigare tyckte om att träffa vänner kan börja tacka nej, undvika situationer där mat finns eller få svårt att koncentrera sig på skola och arbete.
Läs också: Beroende & ätstörningar - Skillnader, tecken & hjälp
Fysiska signaler
| Tecken | Vad det kan innebära |
|---|---|
| Frusenhet och kalla händer eller fötter | Kroppen sparar energi och blodcirkulationen kan påverkas. |
| Yrsel, svaghet eller svimningskänsla | Kan hänga ihop med lågt blodtryck, vätskebrist eller brist på energi. |
| Förstoppning, uppblåst mage eller magsmärta | Matsmältningen kan gå långsammare när kroppen får för lite näring. |
| Håravfall, torr hud eller fint fjun på kroppen | Kan vara tecken på att kroppen anpassar sig till långvarig energibrist. |
| Utebliven eller oregelbunden mens | Hormonsystemet kan påverkas av svält och låg energitillgång. |
| Trötthet, sömnproblem och sämre koncentration | Hjärnan och kroppen får inte tillräckligt med energi för vardagens krav. |
När matkontroll blir tvångsmässig
Ätstörningar kan ibland beskrivas som beroendelika eftersom reglerna kring mat och träning tillfälligt kan ge en känsla av kontroll eller lättnad. Men anorexi är inte samma sak som ett substansberoende. Den avgörande frågan är om beteendet har blivit svårt att bryta trots att det skadar hälsan.
En person kan förstå att viktnedgången är farlig men ändå känna panik inför att äta mer. Det är vanligt med ambivalens, alltså att samtidigt vilja bli frisk och vara rädd för de förändringar som tillfrisknande kräver. Det betyder inte att personen saknar vilja eller försöker vara besvärlig.
Här behöver närstående undvika kommentarer om utseende, vikt eller disciplin. Beröm för viktnedgång kan förstärka sjukdomen, även om det är välmenat. Jag tycker att ett bättre fokus är att säga att man har märkt förändringar i ork, måltider och socialt liv och att man vill hjälpa personen att få stöd.
Varför kroppsvikt inte räcker för att bedöma allvaret
Det är en vanlig missuppfattning att anorexi alltid syns tydligt på kroppen. En person kan ha en allvarlig ätstörning utan att vara uppenbart underviktig, särskilt om viktnedgången har gått snabbt eller om personen började på en högre vikt.
Hos barn och ungdomar är det särskilt viktigt att följa tillväxtkurvor och förväntad utveckling, inte bara en enskild siffra på vågen. En utebliven viktuppgång under en period när kroppen normalt ska växa kan vara en viktig signal.
Inte heller ett normalt BMI utesluter sjukdom. BMI säger mycket begränsat om tankar, ätbeteenden, hormonpåverkan och fysisk belastning. Därför bör man inte vänta på att någon ska bli mycket smal innan man reagerar.
Så kan anorexi påverka kroppen och psyket
Långvarig energibrist kan påverka hjärtat, blodtrycket, hormonerna, skelettet och koncentrationsförmågan. Personen kan känna sig klar i huvudet i början, men efter hand blir trötthet, irritabilitet och nedstämdhet ofta tydligare.
Det kan också uppstå hjärtklappning, oregelbunden hjärtrytm, muskelsvaghet och försämrad kroppstemperatur. Svimning, bröstsmärta, förvirring eller tydlig andningspåverkan ska inte avfärdas som vanliga symtom på stress eller bantning.
Ångest och depression förekommer ofta samtidigt. Det kan göra sjukdomen svårare att upptäcka eftersom personen kanske förklarar matbegränsningarna med stress, prestationskrav eller ett behov av att få kontroll.
Vid långvarig anorexi kan även skelettet påverkas, särskilt om hormonnivåerna förändras under en längre tid. För barn och ungdomar kan puberteten försenas. Socialstyrelsen beskriver också att annan psykisk ohälsa, neuropsykiatriska svårigheter eller problem i vardagen ibland behöver utredas och behandlas parallellt.
När och hur du bör söka hjälp i Sverige
Du behöver inte själv kunna avgöra om diagnosen är anorexi. Om flera tecken finns samtidigt, eller om mat och vikt påverkar vardagen, är det klokt att söka hjälp tidigt. Enligt 1177 kan du börja på vårdcentralen eller ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
- Den som är under 18 år kan kontakta vårdcentral, elevhälsa, ungdomsmottagning eller barn- och ungdomspsykiatrin.
- Vuxna kan vända sig till vårdcentralen eller en specialiserad ätstörningsmottagning där sådan finns.
- En närstående kan hjälpa till att boka tid, följa med och beskriva konkreta förändringar.
- Vid svimning, bröstsmärta, allvarlig förvirring, svår andnöd eller snabbt försämrat tillstånd ska du ringa 112.
Det kan vara svårt att ta första steget när sjukdomen säger att problemet inte är tillräckligt allvarligt. Jag skulle ändå inte rekommendera att vänta på full säkerhet. Tidiga insatser ger bättre möjlighet att bryta mönstret innan det hinner påverka kroppen mer.
Hur vården utreder och behandlar anorexi
En utredning kan innehålla samtal om mat, vikt, träning, kroppstankar och psykiskt mående. Vården kan också kontrollera puls, blodtryck, temperatur, tillväxt, blodprover och ibland hjärtats rytm med EKG. Bedömningen görs samlat, inte utifrån en enda vikt eller ett enda symtom.
Behandlingen anpassas efter ålder, hälsoläge och hur länge problemen har funnits. Den kan bestå av ätstörningsanpassad KBT, stöd kring regelbundet ätande och medicinsk uppföljning. För barn och ungdomar kan familjebaserad behandling vara viktig, eftersom familjen får en aktiv roll i återhämtningen.
Vid tydlig undernäring kan kroppen behöva följas noggrant när näringsintaget ökas. Därför är det riskabelt att försöka lösa en svår anorexi helt på egen hand genom plötsliga och stora förändringar. Socialstyrelsen rekommenderar att behandlingen utformas efter individens förutsättningar och att närstående involveras när det är lämpligt.
Återhämtning är möjlig, även om vägen sällan är helt rak. Motivation kan växla under behandlingen, och ett bakslag betyder inte att allt är förstört. Det viktiga är att vården får veta vad som händer så att stödet kan justeras.
Det viktigaste att säga när hjälpen känns svår att be om
Om du känner igen dig kan du börja med en enkel mening till vården eller någon du litar på: ”Jag har börjat begränsa maten och tankarna på vikt tar över, men jag vet inte hur allvarligt det är.” Det räcker som startpunkt.
Om du är närstående kan du säga att du är orolig för förändringar du faktiskt har sett, till exempel uteblivna måltider, överdriven träning, yrsel eller att personen isolerar sig. Försök att hålla samtalet lugnt och fritt från skuld. Det mest hjälpsamma är inte att vinna en diskussion om mat, utan att bidra till att personen får professionell hjälp.
Anorexi är en allvarlig men behandlingsbar ätstörning. När kroppens signaler, beteendet och tankarna börjar dra åt samma håll är det klokt att agera tidigt, även om diagnosen ännu inte är klar.
